JHC - Österåker 0-6 (Div2 Vets)
Trots tre "Rickard" och tre "Henrik", samt en Gigg, en Håkan, en Kai, en Larsa, en Östensson en Patrik, en Tomas och sist men inte minst en "Duke" så blev denna söndagsmatch ingen vidare succe.... inte för JHC i varje fall.
Vi vet att Österåker har en väldigt stor trupp med hög högstanivå och hoppades att laget skulle vara lite svagare än vad vi fick möta i Div 1-matchen för några veckor sedan. Av de som var med där så får vi nog anta att det här var ett helt annat lag.
Matchen börjar rätt jämt med lite böljande spel. Österåker skickar en massa puckar till iceing i början av matchen, men det är inte några rensningar utan snarare illa genomförda varianter för att nå fiskande spelare. Det känns jämnt, även om Österåker leder i stort sett hela perioden med 1-0 som de gör i tredje matchminuten. För vår del så behöver vi döda tre numerära underlägen. Hoppet om att ändå hänga kvar i matchen och kvittera lever hursomhelst när det blir pausvila.
När vi åker på ytterligare ett mål bakåt i början av andra samt misslyckas med att få utdelning på ett eget numerärt överläge så börjar det kännas tungt i båset. Vi har en del chanser men pucken vill inte studsa in, dels för att Österåkers målvakt spellar bra, men kanske främst för att vi inte är tillräckligt heta framför mål på att skyffla in returer och andralägen. Österåker har i det här läget rätt bra koll på matchen och dom har också en massa chanser där det faktiskt kunde blivit fler mål, men Henke reder ut en hel del tilltrasslade situatiner där vi utespelare liksom framför motståndarkassen inte gör jobbet ordentligt framför egna kassen heller. I mitten av perioden stänker tyvärr Österåker in både 0-3 och 0-4 inom några sekunder och fyller på med 0-5 och 0-6 i 33:e respektive 36:e minuten. Vi försöker mana till lite energi att åtminstånde få in ett reduceringsmål i slutminuterna och vi har en del chanser, men pucken vill helt enkelt inte in bakom Österåkers målis i kväll. Med två minuter kvar får vi dessutom en utvisning och det som skulle bli ett sista desperat försök till slutforcering blir istället ett boxplay i egen zon.
Vi får nog konstatera att vi var en nivå sämre än Österåker men att matchen, förutom efter halva andra perioden, ändå inte var riktigt så ojämn som siffrorna visar.
Av de första fyra målen var två riktiga bjudningar från oss till helt fria Österåkare, det hade kunnat undvikas med lite mer skärpa. Sen när Henke motar pucken efter ett helt öppet friläge men den studsar rakt upp i luften och ner bakom Henke och in i buren på ett förnedrande vis samtidigt som vi inte får in en enda av våra chanser så blir det förstås tungt.
Hursomhelst, nya tag nästa gång, man kan ju inte vinna jämt....
