Saltsjöbaden Vets - Järfälla Vets 4-4

För att anknyta till tidigare matchrapportör så dricks det under denna rapportering en Kentucky Straight Bourbon Whiskey, "Bulleit Bourbon", rekomenderas.

Matchkänslan hade vissa svårigheter att infinna sig i omklädningsrummet, helt klart en av de tystaste uppladdningarna någonsin. En del prat om nån gammal "Stjärna" som tränade med Saltsjöbadens A-lag på isen innan oss samt en del skämt om huruvida Ove Sundberg skulle smyga in och stjäla våra värdesaker under matchen. Ett ovanligt avbrott var även att vaktisen kom in och frågade om det var okej att han hyvlade lite extra och la på lite extra vatten, med motiveringen att just A-laget var en samling "tunga gubbar"…

Hur som haver mönstrade vi följande uppställning:

MV: Ullmark

Två Backpar:

Bergman och Larsa

Håkan och Richard Klar

Tre Kedjor:

Giggen, Silvio och Mange Schou

Pablo, Tomas E och Hedman

Henrik, Rikard Söderqvist och Sparrdal

När vi gick på grusades direkt våra förhoppningar om att isen skulle vara i toppform efter Vaktis extra vård. Den var bra knögglig redan från start samt redigt blöt.

Matchen är väl ungefär som isen i kvalitet, med ett relativt öppet spel där Saltis vill lite mer och åker skridskor lite mer och de tar även ledningen i 16:e matchminuten efter Ullmark räddat en del avslut.

Vi har okej lägen också och kan replikera genom Hedman, assisterad av Larsa i numerärt överläge i 19:e minuten.

Tyvärr får vi en utvisning emot oss i slutminuten (Håkan, fasthållning) och Saltis kan retsamt pressa in pucken med endast fyra sekunder kvar på klockan i första perioden.

I andra perioden gör vi ett bra första byte och Håkan revanscherar sin utvisning med att kvittera, men sedan kan Saltis göra 3-2 och 4-2 innan femte minuten följt av några minuter med lite småfult spel som bland annat renderar i en utvisning på Schou.

Även om det känns tungt så kan vi konstatera att vi vaknade lite som lag och även känna att Saltis börjar fokusera på fel saker (ur deras perspektiv) så det finns ett litet hopp om att ta oss tillbaka.

Vi forcerar bättre och får utdelning i elfte minuten när Bergman kan stänka dit 4-3-reduceringen.

Hoppet om fortsatt forcering minskar när Larsa åker ut på två minuter för slashing strax efteråt, men det visade sig vara precis vad vi behövde då Saltis gick upp högt och Hedmn kan sno pucken från dem på egen blå och ta sats och trycka in ett ribba-stolpe-in-(?)-Mål efter att ha skapat sitt eget friläge.

De avslutande 8 minuterna innehåller varsin utvisning för lagen samt en Timeout av Saltis som gärna vill ta ledningen en fjärde gång i matchen och det blir lite kusligt på ett skott i slutsekunderna som Ullmark inte ser, men den går tätt utanför.

Avslutningsvis så kan man säga att resultatet inte var orättvist på något vis, men att Saltis kanske var lite närmare en seger än JHC.

Heja JHC Vets!